Fika på Nyhem

Sharing is caring är ledordet när vi på Nyhems rektorsområde arbetar med att genomföra kommunens en-till-en projekt. Som yttre form för detta har vi valt att satsa tid och kraft på gemensamma utvecklingsträffar, IKT-caféer.

Kommunens En till en-projekt ska löpa under tre års tid. Vi har i skrivandes stund hunnit drygt en sjättedel in i projektet. Det är ungefär så här mycket:




Det är bra att ha det i åtanke. Ibland kan man ju lätt bli frustrerad över att det tänkta paradigmskiftet inte redan infallit eller åtminstone kommit längre.
MEN ändå! Vi är på väg! Under hösten 2012 låg fokus i första hand på att få ut de nya datorerna till grundskolans sjunde-klassare och läsplattor till eleverna på särskolan. Utdelningen av datorerna skedde under en smula pompa och ståt i aulan och lyckan sken i mottagarnas ansikten. Det kändes som om det faktiskt var något stort på gång. Utdelningen av läsplattor har däremot tagit längre tid än vi räknat med och blev inte så samordnad tidsmässigt, vilket ledde till att festligheterna runt själva utdelningen tyvärr inte fick samma form som för grundskolan.
Nu är maskinerna dock ute och det egentliga arbetet med En till en som det utvecklings-projekt det är, har kunnat sjösättas och de första årtagen är tagna.

IKT-caféer och Digital Storytelling

På Nyhemsskolan har vi valt att starta med inspirationsmöten, s.k. IKT-caféer, för all berörd personal. Under hösten hann vi med att genomföra tre caféer och under våren har vi hittills haft ett. Vi har dessutom hunnit med två utbildningsdagar i Digital Story-telling, en för pedagoger och en för assistenter, företrädesvis på grundsär- och gymnasiesärskolan. Detta för att personalen i grundskolan skulle få förståelse för vad eleverna gjorde under den utbildningsdag de sedan fått i Digital Storytelling med skolans IT-pedagog, Göran Söderlund. För särskolan är det ett mycket bra redskap att använda till dokumentation av olika slag.
Utvärderingen av elevernas behållning av sin utbildningsdag var entydigt positiv och alla har nu hunnit visa för de andra vad de åstadkom under dagen.
Under IKT-caféerna har vi varit uppdelade i grundskole- och särskolepersonal men alltid haft en gemensam fikastund först. Upplevelsen av att det på sina håll varit lite rörigt i början har övergått till en känsla av att dessa träffar ger tid att förkovra sig i ett nytt verktyg och dess möjligheter. Många av
de frågor som i början uppstod kring grundläggande hantering av datorer och läsplattor har nu blivit besvarade och en stor del av den berörda personalen hanterar nu en hel del av de problem som uppkommer - själva eller med hjälp av hjälpsamma kollegor.
Förutom själva fikastunden har formen för caféerna varierat. Från att vi själva i en-till-en-gruppen har styrt val av innehåll, planering och genomförande, har vi provat att dela ut föreläsningsuppdrag till personal som har intressanta idéer på gång och att ge helt öppen tid till arbets- och ämneslagen till att själva disponera den för sitt område. Vid nästa café ska vi försöka genomföra ett första mini-TeachMeet. Inför detta försöker vi peppa kollegor vi vet har saker att dela med sig att göra just det. Det ska bli mycket spännande

En annan dimension

Vad tycker då personalen om arbetet så långt? De kommentarer som ges visar på både ris och ros. En sak är dock säker och det är att digitaliseringen gett en knuff till att diskutera pedagogiska frågor.
– Det ger absolut en annan dimension till undervisningen, säger Patrik Nyqvist, som arbetar som lärare i SO. Man har nu alltid har tillgång, datorn finns alltid finns där. Man kan vara spontan och man behöver inte tänka på att boka datasalen.
- Den digitala tekniken tillåter eleverna att dokumentera och redovisa i nya former. Där har vi varit igång ett tag nu med att att eleverna lämnar arbeten i olika former på Fronter. Vi gör också traditionella grejer, som att eleverna spelar upp små scener ur gamla testamentet men då ordnar de ofta bakgrunder via smartboarden.
Att förändra undervisningen på ett djupare plan, att göra stora förändringar redan på planeringsstadiet, tar lite längre tid, tror jag.

– En risk jag har märkt är att eleverna glömmer boken som läromedel. De vill hellre googla och hittar i och för sig bra sidor
men orkar sällan läsa längre text som står där. Svaren ska helst stå på de första raderna. Så det är kanske en nackdel och det måste man kämpa med. Det gäller att se datorn som ett verktyg och inte som lösningen på alla problem.

Läsplattor på särskolan

På särskolan har man sökt andra vägar att gå vad det gäller tilldelningen av digital utrustning, eftersom de individuella förutsättningarna för användandet varierar mycket mer. Det vanligaste är dock att man har någon typ av läsplatta. Eftersom läsplattor använder sig av appar, har mycket av de pedagogiska caféerna rört sig kring de möjligheter dessa ger men också hur man använder plattorna effektivt, t.ex. genom att låsa funktionerna till just det man för tillfället vill träna.
- I första hand ser jag detta som ett hjälpmedel för att bli självständig, säger Martina Andersson, som jobbar med elever som läser enligt grundsärskolans kursplan med inriktning mot träningsskola.
– Därför har vi valt att använda en iPod (liten läsplatta), eftersom de är smidigare att bära med sig. Vi har även en gemensam iPad som vi använder i pedagogiska situationer men även som rastförströelse.

– Eftersom behoven har sådan bredd är det ju en omöjlighet att få all den information man behöver på de pedagogiska caféerna men det har varit ett bra sätt att börja på, för vi har ändå en hel del kompetens innanför våra egna väggar. Sedan måste man också börja använda andra kanaler. Ett bra ställe är t.ex. ”Appar för Särskolan” på Facebook. Man hittar så småningom de appar man känner att ens elever har behov av och utvecklar användandet av dem.

– Vi kan redan se hur mycket de digitala hjälpmedlen betyder för eleverna; att de interagerar mer och faktiskt får hjälp att ändra sitt beteende.

Vid närmare eftertanke kan man nog slappna av från frustrationen över att vi inte sett det där paradigmskiftet än. Det är på väg!