Ängelholms Montessoriskola

 Med satsningen ”En dator per elev” kommer ett nytt sätt att lära, men även ett nytt sätt att undervisa. Ängelholms Montessoriskola har utrustat åk 1 och 4 med en dator per elev. Detta har frigjort äldre datorer (inte i bästa skick) som tidigare funnits som klassuppsättningar, vilket innebär att vi i dagsläget har tillgång till en dator per elev.

Under höstterminen 2012 började vi med IKT-workshops på våra tisdagsträffar, där pedagogerna i tur och ordning fick visa upp hur de använt IKT i undervisningen. Dessa workshops kommer att fortsätta under vårterminen. Vi satte även upp fasta möten för IKT-gruppen varje månad. Beslut har tagits att IKT-pedagog ska närvara vid elevrådsmöten och där ta emot felanmälan för program eller datorer samt ta emot önskemål och idéer som rör IKT. Säkerhet på nätet, netikett och källkritik tas även upp här.

Prezentationer

Vi har under höstterminen 2012 påbörjat ett projekt som vi kallar Prezi-projektet. En elev i åk 5-6 får varje vecka tillfälle att redovisa inom ett aktuellt arbetsområde på ett tidsenligt och upplyftande sätt.
Med Prezi har eleverna möjlighet att skapa mer levande arbeten som lämpar sig väldigt väl i en klassrumssituation. Eleverna använder sig av Prezi för att skapa och redovisa sina arbeten, vissa arbetar enskilt och andra kollaborerar direkt i Prezi. Vid redovisningstillfället bjuds föräldrar in till ”Prezentationen” via en länk i Fronter, dessutom filmas och sänds presentationerna live med hjälp av Bambuser. Dessa filmer finns sedan tillgängliga på Fronter. Vi har sett ett ökat intresse för skolarbete i denna form hos samtliga 5-6:or. Kul! Källkritik och källhänvisning ingår i samtliga arbeten eleverna producerar.

Elevens perspektiv

Intervju med elever i åk 1, åk 4 och åk 6. De centrala frågor som ställdes var:
Vad tycker du om att ha en egen dator i skolan och hur använder du den?

Fanny, åk 1:
Det är bra med egen dator för man behöver inte vänta på sin tur. Det är lättare att skriva på ett tangentbord och man ser stavfel direkt, utan att läraren har rättat. Sagorna blir finare och mer färgglada. Det finns inga nackdelar tycker jag!
Jag skriver ofta sagor, och går in på Espresso där jag spelar mattespel och ser på filmer. I Fronter får jag uppgifter från Therése som jag ska göra på datorn. De är jättekul! Uppgifterna kan vara exempelvis en läxa eller olika klockövningar.

Petter, åk 4:
Jag tycker det är jättebra, innan när man hade grupparbete fick man dela på datorer eller stå i kö för att skriva t.ex. berättelser.

Jag gör läsförståelse- och skrivuppgifter enligt min planering varje vecka på datorn. Efter planeringen brukar jag fråga om jag kan vara på skolplus eller skriva berättelser. Espresso har jag använt för att hitta fakta inom NO, fast jag tyckte inte om programmet.




Agnes, åk 6:
Bra, för man behöver inte alltid tanka upp på Fronter eller nätverksmappen. Arbetet blir mer privat, om man sitter vid en allmän dator i korridoren så har kanske andra varit och ändrat utseende eller tagit bort saker. Man får mer ansvar vilket är jättekul, man känner att de vuxna har förtroende för en.
Man lär sig mycket om datorer och tekniken på egen hand genom att använda och testa. Något som inte är så bra är att man kanske glömmer bort handstil och skrivstil om man bara använder datorn, men jag saknar inte papper och penna! Vid krasch blir det ett orosmoment eftersom allt arbete finns där på datorn (om man inte sparat på t.ex. Fronter). Batteritiden är för dålig (gamla datorer), man måste kanske flytta närmre ett uttag, hämta sladd eller liknande och då blir det avbrott i arbetet…

Jag använder min dator till att skriva Word-dokument, göra Prezis och PowerPoint-presentationer, faktasökning om allt möjligt i Fronter (Svenska djur och Världens djur exempelvis), på NE och Espresso, skriva glosor och lämna in läxuppgifter. Bland annat…

Carl, åk 6:
Bra, för man kan ha egna privata saker, Word-dokument exempelvis. Det finns alltid en dator ledig och man behöver aldrig köa. Man kan ändra inställningar så att de passar en själv, jag tror man förstår lättare om man har det på sitt eget sätt. Man kan sitta på lite olika platser tack vare att man har en bärbar dator, man är inte bunden till klassrummet.

Ersättningsdatorer (vid datorproblem) är inte lika bra, där ser det inte ut som man är van och man har kanske inte tillgång till samma program som på sin egen.

Agnes har ju redan sagt det mesta, men om jag ska tillägga något så kör jag Spotify med hörlurar under arbetets gång. Jag har lättare för att koncentrera mig då. Jag kör en skol-spellista, så att tiden inte ska gå åt för att göra nya listor. Geografi på Skolplus, kul, man lär sig mycket. Snyggare än Seterra, men har inte med alla världsdelarna.

 

 

Lärarens perspektiv

Therése Larsson, lärare åk 1-2:
Jag var fundersam över hur man skulle undervisa i uppstarten, men nu känns allt naturligt. När eleverna plockar fram datorn vet de att det är arbete som gäller, det är ingen ”rolig leksak”. Våra ettor skriver jättemycket i Publisher och Word med stöd av ClaroRead för de som behöver. Då hör man om det är rättstavat och får direkt respons. Vi har börjat med att eleverna hämtar SMART NoteBook-uppgifter i Fronter och arbetar med interaktivt digitaliserat Montessorimaterial. Fronter är en jättetillgång. Vi ser en ökad måluppfyllelse, framför allt när det gäller läsa/skriva och eleverna producerar väldigt mycket mer. Vi ser även bättre innehåll, med stor bokstav och punkt.

Peter Charlesson, lärare åk 3-4:
Allt mer arbete görs digitalt, inlämningar likaså, vilket har lett till att antalet utskrifter minskat. Eleverna gör skrivuppgifter och grupparbeten inom NO, SO och svenska, faktasökning på Unga Fakta och NE (NE kan vara lite svår ibland). Användningen av Espresso har trappats ner till förmån för Skolplus, som används främst som extraarbete/belöning och särskilt inom matematik.
Man synliggör arbeten eller genomgångar på ett mycket tydligare sätt, eftersom man når hela klassrummet dels via SMARTboard och dels via exempelvis uppgiftsbeskrivningar i Fronter, eleverna kan sedan själva arbeta vidare på sina datorer. Eleverna vill gärna använda sina datorer i skolarbetet, lusten att lära och producera har ökat. PowerPoint gör exempelvis att allt blir väldigt mycket proffsigare, och barnen kan enkelt och på ett bra sätt få utlopp för sin kreativitet. Alla har samma förutsättningar att göra ett snyggt arbete.

Siv Andersson, lärare åk 5-6:
Med en dator per elev har pedagogen fått nya metoder och arbetsformer – Prezi, blogg i Wordpress, inlämningsmappar i Fronter och kalender för mötesbokning för att nämna några. Det har inneburit nya utmaningar för eleverna, något som stimulerar deras lust att lära och även leder till högre måluppfyllelse. Klassrumsmiljön har blivit lugnare! Alla får nu samma möjligheter att finna relevant fakta oavsett sociala miljöer. Eleverna får med datorn även bra hjälp att hålla reda på sina anteckningar, bilder och arbeten. Kvaliteten och kvantiteten på skrivandet har förbättrats markant.
Det gäller att pedagogen är tydlig med uppgifternas mål, på så vis underlättas elevens möjlighet att öka måluppfyllelsen med datorns hjälp. Ett stort plus är att aktuell information alltid finns tillgänglig!

Klassrummet närmar sig samhället utanför - man förbereder eleverna för arbetslivet på ett helt annat, mer konkret sätt än tidigare.

Av Markus Nilsson, Ängelholms Montessoriskola

Var står vi nu? Södra Utmarkens skola

Nu har vi varit igång med vår 1-1 satsning i ett halvår och vad har hänt på den här tiden och vad används datorerna till? Vi har pratat med elever och pedagogen i 4B på Södra Utmarkens skola.

Elevernas röster:

Eleverna upplever att skolarbetet underlättas eftersom de sparar mycket tid som tidigare lades på att vänta. Om det kommer upp en fråga som man behöver söka svar på kan de göra det direkt eftersom alla har tillgång till varsin dator och då inte behöver vänta på att klassrumsdatorn ska bli ledig. Det kan vara en så enkel sak som att det behövs fler förklaringar när det arbetas med ordförståelse. ”Allt står ju inte i skolans ordlista!”

Om klassen ska göra bildspel kan alla göra varsitt eget istället för att det är några enstaka som får möjligheten, alternativt att man ska vänta hela terminen innan det blir ens tur. Enligt läroplanen LGR11 ”ska eleverna ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa.” Att arbeta med bild med hjälp av datorn upplevs som positivt och gynnar speciellt de elever som inte har lika lätt för att uttrycka sig i text. Skolan måste kunna presentera olika verktyg för att eleverna ska kunna prestera optimalt utifrån sina förmågor.

Flertalet av eleverna tycker att det är lättare och roligare att skriva egna texter med hjälp av datorerna. ”Handstilen” blir den samma för alla, stavningshjälpen finns till hands och det är lättare att förbättra texterna under arbetets gång. När man skriver för hand är det lätt att man låter bli att lägga till en tanke som kommer upp, på grund av att man inte orkar skriva om.

Eftersom vi sparar texterna på vår lärplattform Fronter, kan eleverna arbeta vidare även hemma, trots att de inte fått sina papper med sig hem. Pedagogen kan komma åt texterna och titta på dem under arbetets gång, vilket leder till att det går fortare att få respons på det man skapat. Det som produceras kan visas för många fler genom att det läggs på Fronter eller bloggen. Det är roligt att visa vad man gjort för t ex sina föräldrar.

Att göra matteuppgifter på datorn istället för på papper upplevs som mindre stressande eftersom man bara får ett eller ett fåtal uppgifter åt gången och då kan koncentrera sig helt på det. De som önskar kan lägga till tävlingsmomentet, vilket de då upplever som sporrande. Ju fler valmöjligheter det ges, desto större möjlighet för varje enskild elev att kunna utgå och utvecklas från sin egen förmåga.

Pedagogens tankar:

Jag är fascinerad över hur snabbt datorerna blev ett naturligt redskap, precis som böcker, penna och papper. Det märks att eleverna är vana vid att ha tillgång till en dator. Det får ju inte bli så att skolan är en isolerad ö långt ifrån den verklighet eleverna annars lever i. Det känns som om vi nu arbetar på ett sätt som bättre stämmer överens med elevernas vardag.
Det känns positivt att jag som pedagog i högre utsträckning kan skifta mellan att eleverna arbetar enskilt, tillsammans eller tävlar mot varandra, beroende på vad man har för syfte med lektionsmomentet. Vissa moment passar att intensivträna medan andra måste tränas under längre tid. Det finns moment som gynnas av att eleven arbetar i grupp, medan andra måste tränas enskilt. Oavsett vilket finns datorn alltid där som ytterligare ett verktyg, precis som böcker, penna och papper.

Med datorns hjälp får eleverna fler redovisningsalternativ och för många elever är datorn ett stort stöd i de muntliga redovisningarna. Med hjälp av olika program som t.ex. PowerPoint kan de kombinera text, ljud, bild, och film som de önskar för att kunna framföra en presentation av det de har lärt sig. Tidigare har de varit hänvisade till ett fåtal redovisningsalternativ och kanske sådana som inte alls passar just den eleven. För många elever kan en bild, en videosnutt eller textstöd vara en stor tryggheten att ha bakom sig under redovisningstillfället. För de eleverna som inte är så kreativa kan en bild eller en ljudslinga lyfta redovisningen oerhört mycket.

En annan stor fördel är att de olika hjälpmedlen finns tillgängliga för alla elever på ett enkelt sätt, oavsett om det gäller talsyntes, möjlighet att få texten uppläst, stavnings- eller ordförståelseprogram. Precis som det står i läroplanen LGR11 ”ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier. Undervisningen ska även syfta till att eleverna utvecklar förmåga att skapa och bearbeta texter, enskilt och tillsammans med andra” Eftersom de olika hjälpprogrammen finns på alla datorer blir det inte lika utpekande att man av olika anledningar behöver stöd i sitt lärande. De elever som behöver stödet har det tillräckligt tufft ändå.

Genom vår lärplattform Fronter har elever, föräldrar och vi pedagoger ett gemensamt forum där vi alla kan följa elevens arbeten. Som pedagog kan jag lätt be eleverna att tillsammans med mig i skolan testa de nya redskap som jag lagt ut, för att jag ska vara säker på att de sedan kommer att klara det själva, alternativt kan visa det för sina föräldrar. Det förenklar för mig när eleverna sparar sina arbeten i individuella mappar, eftersom jag då enkelt kan gå in och läsa elevernas arbeten och ge feedback under arbetets gång. Arbeten vi jobbar med kan visas hemma och även arbetas vidare med oavsett var man befinner sig. Provverktyget är ett sätt att förhöra glosor. Då kan även föräldrarna se vad eleverna har i läxa och tillsammans med barnen följa deras resultat och läsa mina kommentarer. Inga fler borttappade lösblad!

Vi har startat en klassblogg och tanken med den är bland annat att vi på ett intressant och roligt sätt ska kunna förmedla våra kunskaper, samt få ta del av andra människors kunskaper och tankar kring geografiska platser precis som läroplanen LGR11 beskriver att ”genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om, och kunna göra jämförelser mellan, olika platser, regioner och levnadsvillkor.”

Det är viktigt att få respons på sina arbeten och vår förhoppning är att vi med hjälp av klassbloggen både ska få fler mottagare och dessutom verkliga mottagare, vilket gör att eleverna måste tänka till lite extra. Program som Google Maps och Google Earth ger oss fantastiska möjligheter att skapa förståelse för världens olika hörn.

När eleverna använder sig av information på nätet kommer man lätt in på diskussioner om t.ex. upphovsrätt och källkritik. Enligt läroplanen LGR11 ska undervisningen ”ge eleverna verktyg att hantera information i vardagsliv och studier och kunskaper om hur man söker och värderar information från olika källor.” Eftersom man diskuterar dessa frågor i sitt naturliga sammanhang blir de meningsfulla för eleverna.

Med datorer och Internet finns det oändliga möjligheter och därför är stödet och samarbetet med kollegiet såväl på skolan som på de andra skolorna i kommunen värt ofantligt mycket. Skulle man stått helt själv i detta gigantiska flöde hade det varit ett enormt arbete sålla bland alla digitala möjligheter.

Jag upplever att såväl kommunens som vår egen skolas satsning på att vi pedagoger ska ges tillfällen till att diskutera och delge varandra nya program, digitala läromedel, verktyg, spel etc. blir en puff framåt. Satsningen på föreläsningar, TeachMeets och workshops är till stor nytta. Jag vågar ta tag i och prova nya saker som både kan förbättra och underlätta mitt arbete som pedagog, men jag vågar också misslyckas. Den här satsningen har gett så många pedagogiska diskussioner, även utanför den digitala världen, som vi troligtvis inte hade hamnat i annars och det är sådana här diskussioner som gör att vi utvecklas och går framåt tillsammans med våra elever!

Elevernas och pedagogens tankar har sammanställts av Södra Utmarkens Projektgrupp för 1-1 satsningen

Fika på Nyhem

Sharing is caring är ledordet när vi på Nyhems rektorsområde arbetar med att genomföra kommunens en-till-en projekt. Som yttre form för detta har vi valt att satsa tid och kraft på gemensamma utvecklingsträffar, IKT-caféer.

Kommunens En till en-projekt ska löpa under tre års tid. Vi har i skrivandes stund hunnit drygt en sjättedel in i projektet. Det är ungefär så här mycket:




Det är bra att ha det i åtanke. Ibland kan man ju lätt bli frustrerad över att det tänkta paradigmskiftet inte redan infallit eller åtminstone kommit längre.
MEN ändå! Vi är på väg! Under hösten 2012 låg fokus i första hand på att få ut de nya datorerna till grundskolans sjunde-klassare och läsplattor till eleverna på särskolan. Utdelningen av datorerna skedde under en smula pompa och ståt i aulan och lyckan sken i mottagarnas ansikten. Det kändes som om det faktiskt var något stort på gång. Utdelningen av läsplattor har däremot tagit längre tid än vi räknat med och blev inte så samordnad tidsmässigt, vilket ledde till att festligheterna runt själva utdelningen tyvärr inte fick samma form som för grundskolan.
Nu är maskinerna dock ute och det egentliga arbetet med En till en som det utvecklings-projekt det är, har kunnat sjösättas och de första årtagen är tagna.

IKT-caféer och Digital Storytelling

På Nyhemsskolan har vi valt att starta med inspirationsmöten, s.k. IKT-caféer, för all berörd personal. Under hösten hann vi med att genomföra tre caféer och under våren har vi hittills haft ett. Vi har dessutom hunnit med två utbildningsdagar i Digital Story-telling, en för pedagoger och en för assistenter, företrädesvis på grundsär- och gymnasiesärskolan. Detta för att personalen i grundskolan skulle få förståelse för vad eleverna gjorde under den utbildningsdag de sedan fått i Digital Storytelling med skolans IT-pedagog, Göran Söderlund. För särskolan är det ett mycket bra redskap att använda till dokumentation av olika slag.
Utvärderingen av elevernas behållning av sin utbildningsdag var entydigt positiv och alla har nu hunnit visa för de andra vad de åstadkom under dagen.
Under IKT-caféerna har vi varit uppdelade i grundskole- och särskolepersonal men alltid haft en gemensam fikastund först. Upplevelsen av att det på sina håll varit lite rörigt i början har övergått till en känsla av att dessa träffar ger tid att förkovra sig i ett nytt verktyg och dess möjligheter. Många av
de frågor som i början uppstod kring grundläggande hantering av datorer och läsplattor har nu blivit besvarade och en stor del av den berörda personalen hanterar nu en hel del av de problem som uppkommer - själva eller med hjälp av hjälpsamma kollegor.
Förutom själva fikastunden har formen för caféerna varierat. Från att vi själva i en-till-en-gruppen har styrt val av innehåll, planering och genomförande, har vi provat att dela ut föreläsningsuppdrag till personal som har intressanta idéer på gång och att ge helt öppen tid till arbets- och ämneslagen till att själva disponera den för sitt område. Vid nästa café ska vi försöka genomföra ett första mini-TeachMeet. Inför detta försöker vi peppa kollegor vi vet har saker att dela med sig att göra just det. Det ska bli mycket spännande

En annan dimension

Vad tycker då personalen om arbetet så långt? De kommentarer som ges visar på både ris och ros. En sak är dock säker och det är att digitaliseringen gett en knuff till att diskutera pedagogiska frågor.
– Det ger absolut en annan dimension till undervisningen, säger Patrik Nyqvist, som arbetar som lärare i SO. Man har nu alltid har tillgång, datorn finns alltid finns där. Man kan vara spontan och man behöver inte tänka på att boka datasalen.
- Den digitala tekniken tillåter eleverna att dokumentera och redovisa i nya former. Där har vi varit igång ett tag nu med att att eleverna lämnar arbeten i olika former på Fronter. Vi gör också traditionella grejer, som att eleverna spelar upp små scener ur gamla testamentet men då ordnar de ofta bakgrunder via smartboarden.
Att förändra undervisningen på ett djupare plan, att göra stora förändringar redan på planeringsstadiet, tar lite längre tid, tror jag.

– En risk jag har märkt är att eleverna glömmer boken som läromedel. De vill hellre googla och hittar i och för sig bra sidor
men orkar sällan läsa längre text som står där. Svaren ska helst stå på de första raderna. Så det är kanske en nackdel och det måste man kämpa med. Det gäller att se datorn som ett verktyg och inte som lösningen på alla problem.

Läsplattor på särskolan

På särskolan har man sökt andra vägar att gå vad det gäller tilldelningen av digital utrustning, eftersom de individuella förutsättningarna för användandet varierar mycket mer. Det vanligaste är dock att man har någon typ av läsplatta. Eftersom läsplattor använder sig av appar, har mycket av de pedagogiska caféerna rört sig kring de möjligheter dessa ger men också hur man använder plattorna effektivt, t.ex. genom att låsa funktionerna till just det man för tillfället vill träna.
- I första hand ser jag detta som ett hjälpmedel för att bli självständig, säger Martina Andersson, som jobbar med elever som läser enligt grundsärskolans kursplan med inriktning mot träningsskola.
– Därför har vi valt att använda en iPod (liten läsplatta), eftersom de är smidigare att bära med sig. Vi har även en gemensam iPad som vi använder i pedagogiska situationer men även som rastförströelse.

– Eftersom behoven har sådan bredd är det ju en omöjlighet att få all den information man behöver på de pedagogiska caféerna men det har varit ett bra sätt att börja på, för vi har ändå en hel del kompetens innanför våra egna väggar. Sedan måste man också börja använda andra kanaler. Ett bra ställe är t.ex. ”Appar för Särskolan” på Facebook. Man hittar så småningom de appar man känner att ens elever har behov av och utvecklar användandet av dem.

– Vi kan redan se hur mycket de digitala hjälpmedlen betyder för eleverna; att de interagerar mer och faktiskt får hjälp att ändra sitt beteende.

Vid närmare eftertanke kan man nog slappna av från frustrationen över att vi inte sett det där paradigmskiftet än. Det är på väg!